louiciousbaneros

gick upp sju, åt frukost, packade, påväg till bussen tänkte jag: kanske ska ringa lelle och kolla
om hon är på g. ringer, det går många signaler sen hörs den skrovligaste flickröst man kan
tänka sig: hallååååå? alltså, min lilla flicka försov sig. en himlans tur att jag ringde och väckte henne.

iallfall hann hon i sista sekund, trodde jag. bussen skulle gå 07.55, västerfärnebobussen måste
det vara tänkte jag, så fråga chaffisen om den här bussen leder till sätrabrunn. bitter och sur som
han var, även oventande svara han: tror inte det, så åkte han iväg framför näsan på oss. fast det
var den bussen vi skulle med! IDIOT!

så vi ringde linneas pappa som kom, hon övningskörde. sen gick vi vilse, alltså hur lyckas vi?
dagen har varit slitsam, precis som jag hade tänkt mig att den skulle vara, ibland undrar jag hur
jag kunde vara så dum att välja inriktningen "slitgöra" för det är precis så det är ibland. nåja

ska vila lite nu, sen ska jag träna som ett himla as. inte gymmat på en vecka, och tro mig när
jag säger det. det märks verkligen, min kropp är helt sladdrig och mjuk. brutalt oskönt av mig..

Jag försöker gå bredvid dig
Jag har krafter kvar att blåsa mod
Och som ett outtalat löfte
Så mycket starkare än ord

Så mycket renare än vatten
Så mycket skörare än fint porslin
Så mycket djupare än natten
Så mycket starkare än ord

Jorden själver, marken gungar
Så många timmar kvar till morgonen
Men du orkar inte springa mer
Orkar inte fly igen

Ge inte upp låt ingen slå dig
Du är större än du tror
Va inte rädd du har ett löfte
Så mycket starkare än ord

Du bär ett ok på dina axlar
Du bär en skuld som inte tillhör dig
Och tvivel siktar mot din tinning
Så höj din blick och se att du har mig

Dina våndor ska snart lätta
Så ge din själ en smula ro
Du har ett språk du inte känner
Så mycket starkare än ord